Värt att veta om Mjörn


 

Mjörn är med sin ca 55 km stora vattenyta Västergötalands näst största insjö. Den har närmare 60 namnsatta öar och skär.Sjöns äldsta kända namn är Mior, och den omnämns redan i västergötalagen ( år 1350 ) som allmänningesjö . Mjörn kan betraktas som oreglerad, vilket idag är ovanligt för en sjö Mjörns storlek. Normala värden för hög- och lågvatten är 58,8 resp 57,5 m ö h. 1976 förklarade sjön som naturvårdsobjekt av riksintresse i den fysiska riksplanen.

Många vindar har blåst över Mjörn sedan den en gång blev insjö. Fasta fornlämningar och lösa fornfynd på stränder och öar berättar om att trakten redan för 8000-9000 år sedan beboddes av människor.

Man har i Solveden och på Bokö funnit boplatser som anses tillhöra Sveriges inlands äldsta kända. Utgrävningar har gjorts, och fyndmaterialet finns på Göteborgs arkeologiska museum. Andra sevärda lämningar finns i Öjared ( domarringar och hällkistor ) och på Torsholmen ( domarring ). På Högholmen och Hareklätten kan man finna bronsåldersrösen.
Miljön kring sjön räglas än idag i hög grad av människan. Herrgårdar, hemman och torp ligger tätt varvade efter stränderna. Så sent som på 1950 talet bedrevs jordbruk på fyra av sjöns största öar. Idag, finns bofast befolkning kvar endast på Stora Halö. Vill man se en välbevarad äldre jordbruksmiljö är Torstö med sina vackra hagmarker väl värda ett besök.


 

Naturen kring sjön är rikt varierad. Stränderna utgörs till största delen av sten och klippor, men här och där finns sandstränder insprängda. Floran är artrik, och rymmer en rad sällsynta växter såsom strandveronika, dvärgnäckros och spikblad. Herrgårdarna Bryngenäs, Öjared, Östad och Vikaryd har alla satt sin prägel på miljön. Kring egendomarna ligger parkliknande bok- och ekskogar med öppna beteshagar. Vid Brobacka naturum finns ett stort område med jättegrytor, varav den största mäter ca: 18 m i diameter.
Jättegrytor finns också på Risö. Ön har dessutom fina klipp- och sand-stränder, gammelskog, enbusk-marker och ett alkärr, som för den botaniskt intresserade kan vara

spännande att utforska. Risö är på grund av sin särart skyddad enligt naturvårdslagen, och de bestämmelser som gäller finns anslagna på ön.
Mjörn bjuder också på ett rikt fågelliv, som i hög grad påverkas av närheten till havet i väster. Här finns rent maritima arter som normalt inte alls hör hemma i insjömiljö. Hit hör tex havstrut, strandskata och ejder. I flyttningstider passerar otaliga fågelsträck över Mjörn. Bland annat går en flyttfågelväg över Brobacka. Från fågeltornet i Nolhagaviken kan man sommartid se många olika arter vadarfåglar i den grunda viken utanför. Till skydd för sjöns häckande fåglar finns flera fågelskyddsområden. Där råder landstigningsförbud 1 april-15 augusti.


 

Mjörn räknas till en av de fiskrikaste sjöarna i Västergötaland. Fiskekort krävs. Flera försäljningsställen finns i Alingsås, Gråbo och Göteborg. I sjön lever ca: 18 olika fiskearter. Förutom de vanliga matfiskarna förekommer också mera ovanliga arter som bergsimpa, nejonöga, sarv, småspigg och id. Mjörns snabbväxande öring är riksintressant. Kanske finns också mal i Mjörn? Dom senaste åren har gösen ökat i sjön, med fångster upp till 10 kilo.

Sportfiskarnas vanligaste fångster i Mjörn gädda, abborre, gös och öring.

Till start