Matti Kovalainen och Lenny Johansson fiskar i sjön Mjörn. Säsongen 1980-1981 tog de 313 gäddor. Men det är inte mängden som imponerar i första hand. 87 av deras gäddor väger över 5 kilo! Sedan Matti och Lenny slog sig samman i ett fruktbart teamarbete har de drastikt ökat genomsnittsstorleken på sina gäddor.

Fiskejournalens Arne Broman har intervjuat de två gäddspecialisterna. I ett par artiklar kommer de att avslöja hur djuptrolling, ekolod, blykärnelinor, hemmagjorda jättewobbler varit några hjälpmedel på vägen till framgång.

Issörjan frasar kring fören när Matti och Lenny går i land efter årets sista fisketur. Himlen är blygrå. Vinden från norr biter och river. Mjörns väldiga vattenflak häver sig tungt i kylan. Isläggningen är nära. Det är här ute på den 17 kilometer långa och åtta kilometer breda sjön om Lenny och Matti har sina gäddfiskevatten. En sjö med 6200 hektar, ett trettiotal öar, otaliga grund, skär, djupbranter.
Det tar ett helt fiskarliv att utforska den helt.
Lenny och Matti är bara på väg. Men efter ett par års intensivt gäddfiske med moderna metoder är de redan säkra på en sak. Det går enorma gäddor ute i sjön. Och sjön är mycket rikare på grov gädda än de någonsin vågat tro.
Den gäddfiskare som vågar ta lite djärva grepp och lämna de ljumma sommarkvällarnas gäddspinn vid vasskanterna har enorma möjligheter att få ett spännande och givande åretruntfiske efter de stora. Efter gäddorna som väger över fem kilo.




Lenny: Jag minns första gången Matti och jag fiskade tillsammans i Mjörn. Det var från Mattis båt, en fin höstmorgon med sol från en klarblå himmel. Jag ville fiska av vassarna men Matti satte kurs rakt ut mot mitten av sjön. När vi riggade upp spöna var jag övertygad om att vi inte skulle få en fisk. Matti rotade fram den största vobbler jag sett.
"Ska du fiska haj", sa jag.
Matti visade mig hur han trollade med trevägslekande och ett 150 grams sänke på en speciell bom. Jag var fortfarande skeptisk. Tills första hugget kom ! Den dagen blev jag helfrälst på trolling. Vi fick flera grova gäddor och jag höjde mitt gamla gäddrekord med flera kilo.








Lenny: Hösten 1979 började jag och Matti fiska tillsammans från hans båt, en Uttern 430 utrustad med Hörgårds spöhållare, eklod av typ Lowrance LEF-300 DM - kallas också"Green Box"- och en Mercury 7,5 hästkrafter. Matti har också en el-motor av typ Mercury. Utter-båtens fördelar är att den är klinkbyggd och inte driver så mycket samt att man snabbt kan skruva dit spöhållarna. Nackdelen att vi bara kan fiska med tre spön.

Matti: När vi fiskar tillsammans blir det nu mest från Lennys båt. Där har vi plats för fyra spön. Båten är en Utter 495 - 495 cm lång och 195 cm bred. Den är halvplanande men har en djup köl, vilket gör att den har bra styrförmåga under trollingfart också i grov sjö. Motorn är en Mercury 20. Båten är utrustad med Royal blinklod och tre Hörgårds spöhållare.






Lenny: Jag kör med ett Atlantic med avkapad topp för att det skall bli styvare, ett Pacific 20, ett 12 lb Fenwick och ett Diplomat. Mina rullar är tre Ambassadeur 7000, en Ambassaduer 9000 C. Linorna är numera blykärnelinor på 45-60 lb.

Matti: Våren 1979 började vi tillverka egna vobblers. Vi ville ha ännu större än de vi hittade på marknaden. De största vi fick tag på i redskapsaffärerna var 22 cm långa: Westins jätte och Cisco Kid. De vobblers som vi själva gör liknar Cisco Kid men håller 25-30 cm.


Lenny: Vi har fört statistik över hur våra gäddor med vikt över fem kilo fördelar sig på olika vobblers. På Swim Whizz har vi fått 16 som vägt över fem kilo. Cisco Kid har gett bäst av de fabrikstillverkade: 22 stycken. Överlägset bäst har våra egna vobblers varit: på dem har vi tagit 43 femkilosgäddor. Hi-Lo har gett två. Westins jätte tre femkilosgäddor.



Vi har haft bra resultat med att måla om Westins jätte till "Fluor gul Tiger"-den har gett bäst på hösten. Cisco Kids bästa färger är vid vårt Mjörnfiske Tigerstripe och Blå silver. Swim Wihizz håller vi för bäst i abborrfärg eller blå/silver.

Lenny: Men det är inte bara vobblerns form, färg och gång i vattnet som har betydelse. Du måste också få ner den där gäddan står. Vi använder numera genomgående blykärelinor. Med dem kan vi få ner våra vobblers på rätt djup och ändå hålla exakt den fart vi vill ha. Ju mer lina vi släpper ut desto djupare går vobblern på grund av blykärnelinans egenvikt. Många fiskare tror att samma sak gäller till en viss linlängd sedan kan man släppa ut hur mycket lina som helst utan att vobblern kommer att gå en enda meter djupare. Vattenmotståndet på den långa linan gör att den "lyfts upp". Ju saktare man kör med blykärnelina desto djupare går vobblern. Drar man ner farten när man trollar med vanlig nylonlina kommer vobblern bara att flyta högre upp.


Matti: Tack vare blykärnelina och hemmagjorda vobblers med stor sked kan vi lätt få ner våra beten på 15 meters djup. Vid ett tillfälle har vi haft en vobbler med extra stor sked nere på 22 meter.

Lenny: Många som ser bilden med vår båt och spöna riggade tycker nog att vi placerat spöna helt galet i hållarna. Men det är helt medvetet - och utprovat. Vi kör med tre-fyra spön i spöhållare. Spötopparna riktar vi rakt bakåt. Vanligen sätter man ju två spön rakt ut från sidorna och har två resta spön i aktern. Men med denna montering skall spöet först böjas innan det ger tillräckligt motstånd för effektivt mothugg och krokning. Så som vi monterar spöna får man effektivt mothugg också om spöna är ganska klena. Det blir rullen i stället för spöet som får reglera mothugget. Vi ställer in backspärren exakt så hårt att krokarna drivs in i den hårda gäddkäften. När gäddan är krokad skall slirbromsen börja arbeta.




Matti: Vi har lärt enormt mycket av trollingartiklarna i Fiskejournalen. Men de ger bara basfakta och grundläggande tips. Var och en måste själv komma fram till egen metoder vid praktiskt fiske. Men vi kan garantera att vår metod med noggrann koll av vattendjupet och ständig reglering av betena ger resultat. Nästan alla våra gäddor med vikt över fem kilo har vi tagit med den metod som Lenny beskriver.

Lenny: Vi har ju ganska gott om gädda och abborre i mina trakter kring Alingsås, så de två arterna blev tidigt mina favoriter. Jag fiskade som de flesta andra. Spann efter gädda, bl a i Säveån, där jag ibland hade dagsfångster på 15-20 gäddor. Men det var mest smågädda. Det var först när jag träffade Matti och vi började fiska tillsammans ute på Mjörn som de större kom.

Matti: Liksom Lenny spann jag länge efter gädda, också jag i Säveån. Jag visste att det fanns grov gädda i Mjörn, sjön verkade bara så enormt stor och ödslig att fiska i. När jag läste i Fiskejournalen om trolling och om djupfiske med vobblers gav det mig en knäpp. Jag började trolla i Mjörn med samma metoder som de danska gösfiskarna skrev om i FJ. Det gav resultat. Första säsongen ökade jag mitt personrekord till 8,2 kilo.






Matti: Den "dansk gösmetoden" (se Fiskejournalen nr 5/79) är verkligen effektiv. På den metoden fick jag gäddor upp till 8,2. Vobblern som jag visade Lenny var förresten en Cisco Kid, största modellen. Att stor gädda tar stort bete insåg jag på allvar en fiskedag då jag samtidigt hade två mindre gäddor på. Jag drillade och håvade den ena. När jag tog det andra spöet blev det tvärstopp. Jag trodde att bomsänket kilats fast i botten. Men så kände jag tungt, segt, levande motstånd. Efter en stund gick en gigantisk gädda upp i ytan. Hela den väldiga käften satt tvärs över tvåkilosgäddan.
Storgäddan gick mot djupet men jag pressade upp den till ytan igen, nu så nära båten att jag kunde se att det var en gädda som vägde minst 15 kilo. I ytan släppte den tvåkilosgäddan, som var helt söndertrasad.





Lenny: Vi ligger ofta och trollar tillsammans med båtarna. Vi parallellkör cirka tio meter från varandra. Det är en mycket effektiv metod då vi vill fiska av t ex en lång djupbrant. Den ena båten fiskar längre in i branten, den andra djupare. Tillsammans kan vi kamma av branten både snabbare och effektivare.
Ibland kör vi över branten flera gånger. Det händer ofta att gäddan inte hugger första gången. Ibland kan man helt enkelt få reta den till hugg genom att visa flera olika vobblers.

Matti: Man skall inte ha för veka eller för klen grejor när man trollar. Betena är ju ofta stora och tunga, gäddorna kan bli grova. Min utrustning är tre Pacific-spön, tre Daiwa 300 H rullar laddade med blykärnelina (Lead Core). Vi fiskar mest med hemmagjorda vobblers men prövar givetvis också fabriksgjorda som Swim Whizz, Cisco Kid, Hi-Lo och andra.





Men statistiken är inte helt rättvis. Avgörande är ju också vilken eller vilka vobbler man använder oftst. Den som ger fisk använder man oftast - och får ännu mer fisk....

Matti: Nu är det inte bara vobblerns storlek eller gång i vattnet som har betydelse. Färgen är viktig. Det finns fabriksvobblers som vi målat om och sedan fått mycket mer gädda på än vi fick tidigare. Vi har gjort cirka 80 vobblers. Här några färgkombinationer. Grön Flecto: vi målar ryggen grön, buken vit och klistrar flectotejp på sidorna. Gul Flecto: brandgul rygg, gul buk, flectotejp på sidorna. Den vobblern har varit effektivast på hösten. Blå Flecto: blå rygg, vit buk, flectotejp på sidorna. Gäddfärgad: ljusgrön rygg, ljusgröna sidor med gula prickar, vit buk. Denna vobbler har gett bäst under soliga dagar. Vi gör också en ledad Tiger Stripe med gula och svarta tvärband.




Matti: Blykärnelinor finns väl inte överallt men välsorterade redskapaffärer har dem. t ex Elge Sport i Göteborg, där vi köper våra. (Man kan också få dem från Elge på postorder.) Linorna ligger på rullar om 100 yards, d v s 90 meter .Var tionde meter är märkt i olika färger. Det är bra för man vet alltid exakt hur mycket lina man har ute. Blykärnelinorna finns att få från 18 lb till 60 lb. Vi använder för det mesta linor som håller 45-60 lb. Linorna blir ganska tjocka på grund av blykärnan. en lina på 45 lb har en diameter av 0,85 mm

Lenny: Det fina är att linorna som är gjorda av Dacron är helt stumma. Det ger bättre krokning. Har man inte så stora rullar som vi kan man välja en 18 lb lina. Linona finns också plastöverdragna men den typen vill vi inte rekommendera. De blir stelare och löper inte så lätt i spööglorna. Blykärnelinorna blir ganska dyra - en nackdel. Vi får betala 58 kr för en rulle på 100 yard 45 lb. I gengäld håller de bra. Vi har använt en del linor i två säsonger trots mycket flitigt fisksande.


Gäddan får dra ut lina för hårt ställd slirbroms. Givetvis har vi knarren på. Den kan väcka en död då en storgädda hugger! Fiskar vi på t e x åtta meters djup släpper vi ut så mycket lina att vobblern börjar skrapa i bottnen. Sedan tar vi in ett par meter. Vobblern kommer då att gå en halvmeter över bottnen.

Matti: Vårt vanligaste trollingdjup är från fem till elva meter. Men riktigt heta sommardagar kan vi gå ner ännu djupare.
Lenny: Startar vi med vobblerna nere på sex meters djup men ser på ekolodet att djupet ökar till åtta meter släpper vi ut lina. Men inte med en gång - ekolodet visar ju djupet rakt under båten. Vi väntar tills vi vet att våra vobblers är där vi hade åttametersutslaget på ekolodet. På motsvarande sätt tar vi in lina om vi ser att vi kommer in på grundare vatten. Med den här metoden fiskar vi hela tiden med våra beten i närheten av bottnen - en eller en halvmeter över den. Det är här gäddan oftast står. Man lär sig ganska snabbt hur mycket lina man skall ta in eller ge ut för att hålla bottenkontakten.



Lenny: Vi har också provat med sjunkande vobblers men de har vi funnit värdelösa vid trolling med blykärnelina. Vobblerna ligger bara och draggar efter botten - krokarna blir fulla av skräp.