Jimmy Törnqvist´s bidrag till gästfiskarnasfoto sida.

Kl. var ca 19.15 (12/5 -03) när jag begav mig till Njura kraftverk som ligger 5 km ifrån där jag bor.
Vädret var rättså hyfsat lite blåst men dock 16 + ute i luften.
När jag väl kom ner till platån neranför kraftverket stillade vinden sig något, -skönt med tanke på att blåst är värre än regn när man fiskar (tycker jag)

Detta kraftverk har 2 st turbiner som brukar vara igång, nu var bara den längst bort på vilket gjorde att det blev ett baksug in i igen. Strömmen i vattnet snurrade runt. Annars brukar man kunna lägga sitt mete precis i strömkanten och sedan ligger fisken där och vandrar upp och ner i den. Men men....istället gick jag bort längs med stenhällen och kastade så långt som möjligt ut mot strömkanten, där vattnet vände tillbaka, djupet satte jag på ca 2 m, med en liten löja på trekroken. Med lite uppstyrning av linan i vattnet gick det utmärkt att hantera metet precis där man ville ha det i slutändan, med korta stopp stannade jag upp fisken i vattnet där jag antog att gäddorna stod (bromsar du upp tacklet lyfts betesfisken upp i vattnet, när du sedan släpper efter sjunker den ner igen), vid mitt sista stopp en bit utanför murkanten, där jag vet att det är ca 3 m djupt och stor gäddpotiensiall, stannade jag min löja.

Detta visade sig vara mycket effektivt, ner gick flötet med en himla fart, snabbt vevade jag in löslinan tills jag såg att jag hade en någolunda sträckt lina - då satte jag in mothugget, ett bestämt och hårt mothugg rakt bak. Döm om min förvåning när det verkligen tog tvärstopp och blev väldigt väldigt tungt i andra änden.

-"Denna är ju stor, mycket fin" tänkte jag för mig själv. En riktigt tjurpelle satt nu i andra ändan, hon tryckte och gjorde korta men intensiva rusningar.
I och med att jag bara fiskat drygt 20 min, hade jag inte hunnit sätta ihop håven, och dessa grejor låg nu ca 20 m ifrån mig. Jag lättade ytterligare på slirbromsen så att madamen kunde rusa längre ut i ån vilket gav mig en fin räckvidd med linan. Snabbt förflyttade jag bort till min spöbag, med spöet i famnen lyckades jag hålla hyfsat sträckt lina emot henne samtidigt som jag satte i hop min håv. Ett par rusningar senare, och pumpande med karpspöet kom hon slutligen in emot mig, där hon fint landades i min stora håv. Kroken satt fint i mungipan och var lätt att ta väck. Varsamt lyfte jag upp henne och la henne i mitt vågnät, vågen stannade på 7800 g vilket är helt klart godkänt.

Idag var jag själv och fiskade så en bild med mig på henne hade ju varit önsvärt men jag valde att inte lyfta upp henne och försöka mig på några konstigheter med kameran, med tanke på att om fisken hade blivet stressad så hade jag inte haft något bra grepp att hållla henne. Därav fotot ifrån håven!

Så efter vägningen gick hon återigen ner i vattnet där jag drog henne fram o tillbaka så att det strömmade syrerikt vatten igenom hennes gälar, efter 5 min kvicknade hon till så pass att sakta begav sig iväg ner emot djupet igen.

Nöjd med detta satte jag på en ny löja och sänkte djupet till ca 1 m. Tänkte då beta av kanterna mer längs med stenhällen. Det gick väl ungefär en 45 min innan det visade sig vara ett gott val, flötet dök återigen . Denna gången var det betydligt lättare i andra änden. Upp kom en liten gädda på drygt 2 kilo, en snabb avkrokning så gick den med tillbaka.

Kl. började nu närma sig 21.00 och jag funderade kraftigt på om jag skulle stanna och se om det möjligen kunde finnas någon gös i närheten, tacklet åkte återigen ut.

När jag gick nere vid stenhällen såg jag plötligt en fisk ligga rätt när kanten, fundersam vad det kunde vara för något stack jag ner håvskaftet och lyfte sakta upp den. Det visade sig vara en större abborre vid liv, fast den låg för döden. Jag tog upp den och såg att hela sidan var uppsnittad. Vem det än var som hade gjort detta, hade åtminstonde haft massor av vassa tänder. Jag beslöt mig för att gör dess lidande kort och ta hem den, den hade inte klarat sig ändå med de skadorna den hade. Förmodligen var det kanske gäddmadamen som hade varit på den innan -vem vet.

Mörkret började att sakta falla på och jag beslöt mig däefter att känna mig färdig med detta korta men intensiva fiskapass jag hade upplevt på de drygt lite mer än 2 h jag hade tillbringat vid kraftverket."